Enligt genusforskaren Malena Gustavsson är tvåsamhetsnormen en av grundpelarna i vårt samhälle, och så fast förankrad att vi lever efter den och bygger upp den utan att vara medvetna om den. Det vill säga, vi är omedvetna om den tills någon bryter mot den, till exempel genom att vara singel av eget val. Tvåsamhetsnormen innebär att det ”normala” i samhället är att leva i ett parförhållande, och förutsätter därför att om man är singel, så ska man hela tiden sträva efter att finna en partner. Det förutsätter också att man inte kan vara singel av egen fri vilja (för alla ska vilja vara i ett förhållande) utan att det måste bero på att något är fel med en. Rädslan för detta utdömande av samhället, rädslan för att vara ensam, kan göra att människor faktiskt stannar i förhållanden som de inte mår bra av. Rädslan kan vara undermedveten eller medveten, men i båda fallen påverkar den oss.
Ursula Kaliszewska har tillsammans med Terese Petersson genomfört en studie av hur singlar förhåller sig till denna norm. Sex kvinnor deltog i studien, och de gick emot normens uppfattning att man som singel måste vara olycklig i väntan på nästa relation. Kvinnorna lade ner mycket energi på studier, karriär och sina fritidsintressen och hade en bred vänkrets, och menade själva att de var nöjda med sin livssituation. Däremot fick de utstå mycket indirekt kritik från sin omgivning. En kvinna sade till exempel ”Jag vantrivs inte så mycket, men det gör mina vänner åt mig”. Tvåsamhetsnormen gör att vänner och bekanta runtomkring kvinnorna ser deras livsstil som ett andrahandsalternativ som inte är fullgott eller fullvärdigt. Saker man kan ta för givet ifrågasätts, som en av kvinnorna i studien som ville renovera sin lägenhet, och som fick kommentaren från en vän att det inte var någon poäng att slösa pengar och energi på det när det ändå bara var hon som bodde där. (En sak som ibland kan kännas poänglös som singel är däremot att laga mat åt sig själv. Om du känner att du kan behöva lite inspiration, finns mängder av recept på Matklubben.se.)
På detta sätt kan singlar pressas till att ifrågasätta om de lever ett rikt liv, trots att de kanske är framgångsrika både i yrkeslivet och socialt, och trots att de intellektuellt sett vet det. Är du därför singel, och nöjd med ditt liv, ska du fortsätta vara det, oavsett vad omgivningen tycker.
0
Sverige är idag det land med flest singelhushåll i Europa, och ett av länderna med flest singelhushåll i hela världen. Det beror sannolikt inte på att svenskar är kalla och distanserade, som fördomen om oss säger. Vilka anledningar är det då egentligen som ligger bakom det stora antalet singlar i Sverige?
Relationsexperten Eva Rusz tror att svaret kan ligga i Sveriges långt utvecklade jämställdhet. Många kvinnor har inte längre giftermål och familjebildning som det ultimata målet i livet, utan satsar på sin karriär och på att förverkliga sig själva. Hon tror också att kraven och pressen från samhället kan göra att man inte har tid för ett förhållande. Hon ser ett samband mellan de många utmattningsdepressioner vi lider av i Sverige – också det en mycket högre siffra jämfört med andra länder – och de många singelhushållen. Kraven på att vi ska vara duktiga och effektiva, och samtidigt vara lyckliga, träna, äta bra och vara sociala, lämnar ofta inget utrymme för kärlek eller relationer. Dessutom, menar hon, kan singellivet närmast ses som en trend, sedan serier som Sex and the City framställde det som ett fritt och roligt liv.
Det finns också tydlig statistik inom Sverige som visar att flest singlar i landet finns i Stockholm, där 60 % av alla hushåll bara består av en person. I Manhattan, staden som kan sägas inneha huvudrollen i Sex and the City, är motsvarande siffra bara 50 %. Malmö finns också med på listan över singelstäder i topp i Sverige. Där är 53 % av hushållen singelhushåll, och även Sveriges tredje största stad slår alltså den amerikanska metropolen i antalet singlar.
Att singlarna verkar samlas i just Stockholm kan ha flera anledningar, som man för tillfället endast kan spekulera kring. Vissa menar att det beror på att så många singlar letar efter en partner i staden att man till slut blir kräsen. Andra tror att det har att göra med att det är svårt att lära känna människor på djupet, eftersom staden har så många invånare och man träffar nya människor varje kväll. En annan teori är att man på landet, till skillnad från i Stockholm, har en tradition av att stadga sig och bilda familj tidigare. I staden fokuserar man istället på jobb, och på de många aktiviteter som finns tillgängliga i Stockholms uteliv och kulturliv. Letar man efter en partner lär ens chanser i vilket fall öka om man flyttar in till någon av landets storstäder.
0
